Under tidigare workshops med projektet Mallrats så har verbet mallra utvecklats. Vad verbet mallra beskriver kommer att utgöra en del av vår praktik.

*Mallra: (verb) ; att i galleria/köpcentrum av privat alt. privat/semi-offentlig karaktär bedriva fri/kreativ/konstnärlig aktivitet som inte är genom transaktion bunden till köpcentrumets ekonomiska flöde och normala händelseförlopp.

Genom att projektet går ut på att agera utanför de vanliga ramarna så ger det upphov till en hel del nya erfarenheter för de medverkande. Genom sin pedagogik skapar det en förståelse för hur staden med dess arkitektur och rum påverkar och har inverkan på våra liv.

Titeln Mallrats är amerikansk slang och betyder i vanlig form ungdomar som hänger i köpcentrum och gallerior utan pengar eller planer på att konsumera något. Det brukar beskrivas som en slags skräpkultur. Med det här projektet är målet att vrida på begreppet så att det istället lyfter upp och belyser individer som medvetna om sin omgivning och några som utmanar och därigenom förändrar.

Vad som är viktigt för ett levande offentligt rum är utrymme och möjlighet till att utmana platsen, använda rummet på nya sätt och att det finns utrymme för möten utifrån olika intressen. Det kräver öppenhet för mångfald istället för homogen likriktning när det kommer till funktion och ideologi.




Mens - Att blöda fritt




Att blöda fritt Ada Andrén, Sabina Andersson och Johanna Engström.

Galleriors miljöer är ofta kliniskt rena med doft av parfymerat rengöringsmedel. Inga dofter av kroppar eller svett ska göra sig märkbara. Alla spår av skräp och avfall städas bort. Inga spår eller avtryck av mänskligt liv ska synas på platsen. Det ska se ut som att vi inte lämnar några spår. Och på bilder meddelas budskap om renhet, det fräscha, miljövänliga etc. Det mest levande syns i idealiserade reklambilder med rena och perfekta människor.
Ada Andrén, Sabina Andersson och Johanna Engström har arbetat med Mens. Någonting högst naturligt. Samtidigt som det är något vi räds för att visa och håller tyst om. Under en presentation på Göteborgs Konsthall 18 maj inför en stor publik så ställde de frågan: "Hur många här inne har mens just nu?" Endast en vän till gruppen räckte upp handen. ”Är det så att det bara är en här i rummet som har mens just nu? Eller är det så att vi väljer att hålla tyst om det?”.
Genom att göra verk med nedblodade tamponger och bindor så öppnar de upp de här rummen. Vissa skulle vilja uttrycka att de skräpar ner. Men om man ska vrida på det och se till vad de här rummen producerar så står mensblodet för något långt mycket renare, miljövänligare och mer levande.
Projektet sträcker sig även ut i andra rum än gallerior. För vem och vad är det som får lov att synas och ta plats i det offentliga rummet? 

























Mens Ada Andrén, Sabina Andersson och Johanna Engström.


Mens i Galleria Ada Andrén, Sabina Andersson och Johanna Engström.



Tamponger i semioffentligt rum Ada Andrén, Sabina Andersson och Johanna Engström.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar